Chapter 21

1867 Words

 It's been days since Owen and I talked. Ilang araw na rin simula nang maramdaman ko ang pinakamasakit na pangyayari sa buhay ko. It's been days since I last saw him. Miss ko na siya. Miss na miss ko na si Owen. I miss his boxes of food for me, his smile, his eyes that get lost whenever he smiles. I miss Owen so much. But it has to end. Naalala ko noong gabing huli kaming nagkausap. I didn't sleep at all that night. Nasa kuwarto lang ako, nakatalukbong ng kumot at umiiyak. I was thinking and reliving our memories together. It's just so heartbreaking that I have to end our friendship that way. Namalayan kong dumating ang sasakyan ni Owen. Hindi na ito nag-abala pang buksan ang ilaw sa terasa. Afterwards, I heard the familiar strums of a guitar. He's playing a sad song. Tinakpan ko

Free reading for new users
Scan code to download app
Facebookexpand_more
  • author-avatar
    Writer
  • chap_listContents
  • likeADD