AKESIA'S POINT OF VIEW "Para na akong mababaliw sa nangyayari ngayon, Juls," sambit ko habang nakayakap ako sa tuhod ko. Hindi pa rin kami umaalis dito ni Jullia sa abandonadong building at parang parehas kami gusto muna ng katahimikan. Katahimikan na malayo sa gulo at sakit na nararamdaman namin ngayon. "Ako rin," she said as she looks on her feet. "I can barely keep up," she added. "When we were freshmen I was happy to be here. I can finally give my best without restraining myself," she stopped and then I looked at her. I saw a tears coming out from her eyes. "I don't know if I should still be happy for this," she added. I know. I can understand. Somehow, deep inside me feels like I'm regretting everything that I did in my life. Pero kahit na nagtangka na akong putulin ang buhay ko h